På skolvärlden kan man idag läsa att elever som har bra betyg i matte också får bra betyg i andra ämnen.
Detta är ju jätteintressant!
Staffan Stenhag menar att ”betyget säger alltså inte bara något om den matematiska förmågan utan också något om elevens motivation, studieteknik och läsförståelse”
Okej, det vi skulle kunna tänka oss att han menar är att ett bra betyg i matte genererar bra betyg i andra ämnen vilket ger motivation som då förbättrar elevens studieteknik. Det skulle i sin tur skapa bättre läsförståelse. Det låter ju vettigt på många sätt.
Går det bra för en i alla ämnen är det klart att det är roligt, och som vi alla vet, tycker vi något är roligt blir vi mer motiverade att göra det och då lär vi oss mer. Så långt är jag med på hans resonemang.
Men sedan drar Staffan Stenhag en helt sjuk växel, lite senare i artikel säger han ”83 procent av eleverna med höga betyg i matte hade också goda resultat på nationella provets test av läsförståelse […] mina resultat kan kanske motivera för eleverna varför de ska lära sig matematik.”
Att det skulle vara en korrelation mellan att få bra betyg i t ex engelska och att det skulle ha att göra med att man är bra på just matte, hur sannolikt är det? Jo så kan det ju vara. Men då skulle jag vilja fråga hur stor sannolikhet det är att en person som är bra på idrott också är bra på t ex träslöjd? Ganska stor skulle jag tro om man gjorde en studie, det har jag dock inte gjort så om någon tror att jag har fel på denna punkt får ni gärna kommentera det.
Vidare till min poäng. Poängen är att det inte är mattekunskapen som gör att 83% av dem som är bra på matte också är bra i andra ämnen. Det är deras inlärningssätt. Det sättet man lär sig matte på är i princip att sitta still, läsa i en bok, skriva med en penna och trycka lite på en miniräknare. Det sättet man lär sig svenska på är i princip att sitta still, läsa i en bok, skriva med en penna och göra en mindmap. Väldigt lika!
Tar vi då och jämför med idrott och träslöjd, där lär man sig genom att göra olika former av rörelser med kroppen. Det gäller att tänka ut i huvudet för att sedan göra den specifika rörelsen som krävs för att lösa uppgiften. Ett typiskt kinestetiskt inlärningssätt (för er som inte vet vad det är, handlar det om att man lär sig genom att göra saker praktiskt och jobba med kroppen).
Nu vill jag skicka en hälsing till Staffan Stenhag, att elever som är duktiga på matte också är duktiga på andra teoretiska ämnen handlar om att inlärningsmetoden. Den metoden som används idag är i princip enbart visuell och passar därmed bara dem som lär sig genom att läsa och skriva. Gräv upp dig ur din mattekällare och börja studera lite didaktik istället och kom på lite kinestetiska och auditiva sätt att lära sig matte på istället så fler får chansen att bli bra på matte.
Ni kanske märker min smått irriterade ton och ja, jag är irriterad. Jag är så trött på att folk inte fattar vi lär oss olika och att det är det handlar om .
Vi behöver inte fler magiska förklaringar från professorer som jobbat med matte i 25 år och tror de kommit på något bra om hur väl vi lär oss!
måndag 24 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Börja med att stava matematik rätt!
SvaraRaderaVäldigt sant Tobias!
SvaraRaderaSå urgamla principer som lever kvar! Hela samhället är i förändring och fortfarande står gamla lärare med näsan nere i en textbok från sextiotalet.
Lär om, lär nytt och lär ut!
Hej Sofia och Tobias, jag tycker att det är kul att ni intresserar er för min forskning – det är liksom själva poängen med den. Tyvärr har ni missuppfattat en del. Om ni läser avhandlingen som ligger publicerad på nätet så ser ni det. Jag har heller inte skrivit några artiklar. Det är journalister som intervjuat mig om det jag forskat på som sedan skrivit dessa.
SvaraRaderaHur som helst; om jag förstår er invändning rätt så menar ni, i linje med Gardners teori om olika inlärningsstilar, att matematikbetyget speglar en typ av inlärningsförmåga och t.ex. betyget i idrott en annan. Det kan säkert ligga något i det, men saken är den att i de data jag studerat gäller att en elev med högt betyg i matematik också ofta har högt betyg i idrott. Däremot gäller inte lika säkert det omvända att ett högt betyg i idrott indikerar en elev med högt betyg i matematik.
Variation i undervisning är bra för all inlärning, men den elev som är kinestetiskt duktig behöver ju inte tappa denna förmåga om hon dessutom ”lär sig att sitta still, läsa i en bok, skriva med en penna och trycka lite på en miniräknare”. Den riktigt intressanta frågan är vilken kompetens som kommer att behövas i morgondagens samhälle, och jag tror personligen att kraven på fokuserat och kritiskt tänkande inte kommer att avta. Kanske kan matematikämnet bidra med att träna upp detta.
Slutligen skriver ni att jag ska studera didaktik, men det är just i ämnet didaktik jag lägger fram avhandlingen, så det tycker jag nog redan att jag gjort.