T: Piska eller morot?

Vilket ger bäst resultat; piskan eller moroten?

Den frågan tror jag att många har ställt sig genom tiderna. Jan Björklund har också ställt sig den tror jag. Jag tänker nu specifikt på att han vill införa betyg i årskurs sex.

I hans senaste pressmeddelande säger han ”betyg sporrar eleverna till att anstränga sig lite mer. Skolan blir på så sätt viktigare och på sikt ökar detta resultaten.”

Är detta en piska eller morot undrar jag?

Det skulle kunna ses som en morot. Jag menar, det är peppigt att få ett bra betyg och det är absolut skitbra att ha bra betyg när man ska söka till gymnasiet och högskola. På det sättet skulle det verkligen kunna vara en morot.
När jag tänker tillbaka på min skoltid då märker jag att de känslor som jag har kopplat till betyg inte är pepp och inspiration. De är prestationsångest, besvikelse, förlust, genans etc. INTE särskilt positiva känslor.

”På sikt ökar detta resultaten.” säger han. Vilka resultat då? Nu bränner t ex elever ut sig i gymnasiet, alltså typ 5 år efter att de börjat få betyg. Då kanske ett av resultaten är att vi nu får utbrända elever redan i 9an?

Jag reagerar även på att ordet resultat används över huvudtaget. Det är som att vi elever är produkter som ska effektiviseras och göras så bra som möjligt. Det funkar inte så. Vi är människor som tar till oss kunskap för att vi ska kunna få ett så bra liv som möjligt efter skolan. Fokus måste alltid vara att vi ska få så mycket kunskap som möjligt, och det är inte alls självklart att betyg säkerställer det. Jag hade en lärare som sa ”jag kan inte lära er något, ni måste lära er själva, men jag kan hjälpa er.” Lär vi oss för att få ett bra betyg fokuserar vi oss på att sätta provet, inte på att få förståelse och vilja att lära oss. Det får man genom inspirerande lärare, intressanta ämnen som man själv fått välja och roliga uppgifter, alltså MASSA MORÖTTER!

Jan Björklund kan du inte ge oss mer morötter och sluta piska oss snälla?