Idag släppte skolinspektionen en rapport om Skolors arbete vid trakasserier och kränkande behandling. 50 skolor har granskats och endast 1 av dessa når upp till kraven i granskningen. Resultatet är beklagligt men tyvärr inte alls oväntat. Läs mer på bl a aftonbladet
och svd.
Rapporten säger bland annat att
- Fler än åtta av tio skolor är utan godkänd likabehandlingsplan
- Ungefär var tionde skola saknar beredskap för att vuxna kränker barn. På några skolor förekom allvarliga trakasserier.
- Elever har lågt förtroende för vuxna
- Låg vuxennärvaro vid schemafri tid
De senaste åren har rapport på rapport från bland annat skolinspektionen och brottsförebyggande rådet visat att skolan i många fall misslyckas när det kommer till att skapa en trygg och säker skola. Trots en relativt hård lagstiftning kring bland annat likabehandlingsplaner lyckas få skolor nå upp till kraven. Hur är detta möjligt? Det finns många olika anledningar till att skolor inte när upp till kraven.
Detta kan vara några av anledningarna till att skolor misslyckas;
Det saknas metoder för att jobba med likabehandling
Många skolor vet inte hur och varför de ska jobba med likabehandling. Många skolor saknar utbildning kring dessa frågor och de har helt enkelt inte verktygen för att göra ett bra arbete. Det räcker inte att stoppa en lunta lagtext i handen på en rektor för att de ska kunna kicka igång ett arbete. Det är dock ingen ursäkt då det finns många skolor lyckas väldigt bra, men det behövs mer handledning och resurser för att skolor ska lyckas.
För lite resurser för ett förebyggande arbete
På många skolor finns en stor frustration i att de inte hinner arbeta förebyggande kring mobbning och diskriminering. Om varje skola hade tillräckligt med resurser för att kunna ha skolpsykolog och kurator, för att kunna ha tillräckligt med personal för att kunna möta varje elev och se individers behov. Om det fanns resurser för att ha personal ute på raster, bland eleverna. Något som många skolor idag saknar.
Elevernas medverkan glöms bort
En av de största framgångsfaktorerna i ett bra likabehandlingsarbete är att göra det tillsammans! Om eleverna inte får vara med och fatta beslut kring skolan, om eleverna inte får vara med och diskutera hur en likabehandlingsplan ska se ut, vilka ordningsregler som ska gälla och hur klimatet på skolan ska vara, är det svårt att skapa ett schysst klimat. På alldeles för många skolor glöms elevperspektivet bort.
Ingen förståelse för att kunskap och likabehandling hänger ihop
För att skolan ska lyckas med kunskapsmålen måste miljön i skolan vara stimulerande. Eleverna måste trivas och känna en lust att gå till skolan. Alldeles för ofta behandlas likabehandling och kunskap som två områden skilda från varandra, vilket gör att skolans likabehandlingsarbete ofta nerprioriteras. Likabehandling och kunskap måste gå hand i hand.
Sveriges elevråd - SVEA driver i år kampanjen "Likabehandla mig!". Frågan om bra och välfungerande likabehandling röstades fram som en av de viktigaste frågorna i år av vår kongress där elevrådare från hela landet samlades. Eleverna har tagit frågan på allvar, nu är det dags att politiker, tjänstemän och skolledare gör detsamma.
tisdag 2 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
oj
SvaraRaderaWORD
SvaraRaderaGosh. Har bloggat om det och citerat dig :) (http://sarathiringer.wordpress.com/2010/02/03/dags-att-uppvardera-vardegrundsuppdraget/ )
SvaraRadera